Livet efter OS
Eftersom ishockey är tråkigt börjar nu mitt liv "efter OS". Det kommer att bli tomt nu utan OS måste jag erkänna...
Vilket OS sen! Det har varit så många spännande spurter och många hopp och skrik i vår lilla lägenhet även om vi inte kan mäta oss med kommentatorn i längdskidåkning, han verkligen vrålar när det är spännande! Oj va jag har skrattat åt honom (på ett snällt sätt). Han skulle nog göra mer nytta nere vid slutsträckan än i ett kommentatorsbås, han borde kanske byta karriär.
Allt som allt blev det elva medaljer för Svergies trupp och jag har sett dem alla (visserligen var några i repris med tanke på dess tider). När det sista bronset nu var bärgat och programledaren för Vinterstudion sa att det var elva medaljer fick jag verkligen anstränga mig för att komma på dem. Det är nämligen det som är trist med OS, det händer så mycket på en gång så man hinner glömma bort vad som hände igår, eller förrgår. Det är väldigt mycket fokus på dagen och dagens händelser.
Nu ska jag städa mitt skrivbord. Det ligger så många högar med diverse papper och tidningar och annat här så jag hittar ingenting längre! Det måste bli ordning på detta nu, efter OS.
På onsdag fyller Jonathan år, hurra säger jag redan nu!
