Present

Tänk om man fick en sån här fin present!



Jag har börjat tröttna på alla vägar här nere nu, det känns som om man går samma väg som vanligt hela tiden. Jag frågade Anna om hjälp men hon kunde inte komma på någon ny väg så jag sa kort och gott att jag går ut i kohagen och kastar boll istället. Sagt och (nästan) gjort; jag och Ina tog med oss en boll och gick ut. Jag bestämde att vi skulle ta en omväg till hagen eftersom den annars bara ligger några hundra meter bort. När vi kom halvvägs runt hittade jag en ny stig och tänkte att den kan jag följa! Det slutade med en lång och spännande promenad! Vi gick förbi hästhagar och (typiska?) smålänska små gårdar och söta hus, vi gick förbi en vägkorsning där alla fyra skyltarna pekade mot olika gårdar. Vi gick på skogsstigar, på ängar och landsvägar. Tillslut började vi faktiskt bli lite trötta båda två och fundera över när vi skulle komma fram. Vi kom hem lagom tills att solen gick ner och det blev mörkt. Vi hade gått runt Trummen åt andra hållet! Vi kom nämligen (inte allt för överraskade) fram till den nya bron och gick via slottet hem. Det som var så skönt var att jag inte var det minsta stressad trots att vi var borta i två timmar eller nått sånt. Jag hade ju ingenting jag var tvungen att gå hem och göra. Det var så skönt! Tyvärr är det lite kallt annars hade man nästan känt att sommarlovet är nära!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0