Askungen i Växjö

Idag måste det ju nämnas att jag har varit här i en hel månad! Tänk va tiden går fort! Jag känner mig fortfarande som en nykomling och det kommer jag nog att göra ett tag till men lite mer hemma i området har jag blivit. Dessvärre känner jag campussjukan komma smygande, "Måste vi gå? Det är ju långt?" är tyvärr något jag får höra lite då och då men jag måste kämpa emot dem och fortsätta gå även om det tar mer än fem minuter...

Inom en inte allt för lång framtid kommer jag att få besök hemifrån, först av pappa och sen av Elin, det ska bli kul!